torsdag 11 september 2008

I Fjällen - På Fjället

Vilket ljud, helt öronbedövande. Det var konstant men ändå stegrande. Snart blir jag uppslukad, tänkte jag. Kylan var bedövande. Den högg till först men efter ett tag så började känseln försvinna. Jag stod i en fors och tvättade mig efter att fått diaré första kvällen på fjället.

Så låg jag där inkrupen i min sovsäck; långkalsonger, tröja och mössa på. Regnet smattrade mot tältduken. Sovsäcken var tunn, endast ensamheten värmde. Jaha, vad ska man tänka nu på, tänkte jag. Ingenting visade det sig, jag sov inom fem minuter.

På morgonen blev det gröt med vatten. Lite kaffe på det och så slog jag ihop tältet och gick. Precis innan jag skulle gå kom pappan och dottern förbi. Jag vinkade, och dom vinkade tillbaka. Jag och dottern sa några ord till varandra. Vad det var kommer jag inte ihåg, det gör jag sällan. Men känslan kommer jag ihåg. Det kändes bra.

Efter en brant stigning var jag så uppe på det så kallade fjället. Nu går jag. Här kommer jag. Chocklad i vänster benficka och varmt kaffe i termosen. Jag bara gick, tänkte inte på någonting. Det regnade lite lätt, men vad gjorde det. Maten smakade fint, goulashsoppa vid en bäck. Vattnet var kallt och gott. Vem var jag , vem är jag? Jag började skratta. Vilket skit. Satte på mig ryggsäcken. Det är mycket snack. Jag gick vidare.

De kommande timmarna stod still. Jag gick och hade det bättre än på många år. Mot slutet på dagen träffade jag så åter pappan och dottern. Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag sa inte så mycket. Stod mest och log lite dumt. Efter ytterligar några timmar var jag framme för dagen. Jag lagade maten inne i en stuga, satt och pratade med dottern ett tag. Jag log, hon log. Det kändes mycket bra. Ska jag bjuda ut henne nu eller vänta?

På kvällen så låg jag återigen i tältet och lyssnade på regnet. Och på ett par som precis hade slagit upp sitt tält i närheten. Mannen gapade på kvinnan, allt hon gjorde var fel. Övervägde att skrika på honom. Men man kan inte ta ansvar för allt här i världen. Efter ett tag blev jag kissnödig. Det blåste hårt ute och regnade ännu mer. Vad skulle jag göra? Rotade runt lite i packningen och hitta en matpåse med ziplås. Drog upp kedjan till förtältet, bröjade sen kissa i påsen som jag av någon anledning hade kvar i innertältet. Inte helt otippat började det snart att rinna ur påsen ner på sovsäcken och liggunderlaget. Fort, fort, ut med påsen i förtältet och fortsätta kissa. Men tar det aldrig slut? Jo, men vad full påsen blev. Fram med två andra påsar och sen torka upp. Inte så farligt trots allt. Jag glömde snart incidenten, för snart så sov jag.

1 kommentar:

Anonym sa...

fantastisk hostoria!

Vad händer med dottern? Du måste skriva slutet på historien!