En främmande flanör på Söder

Jag har växt upp inne i Stockholm city. Dock norr om Slussen. Mina besök söder därom har varit ytterst sporadiska.

Denna söndagskväll så hade jag dock begett mig till Söder för att träna. Att träna utsöndrar ju endorfiner och annat matnyttigt som kan lösa upp alla typer av knutar. Vid detta goda humör beslöt jag mig därför för att gå en bit på vägen hem istället för att ta den tunnelbana som vi alla kallar godståget.

Promenaden sträckte sig från Medborgarplatsen till Gamla Stan. Precis som förväntat lät äventyren inte vänta på sig. Jag spejade ivrigt efter svärdslukare, jonglörer och knivmän. Det var dock en uteliggare som blev förste ’konstnär’ att dyka upp. Dyka upp och dyka upp, han bara satt där med en filt över sig. Jag mötte hans blick och fick tillbaka en full av förakt. Bara på Söder som uteliggarna dras med översittarfasoner.

Strax därefter kommer det tre utlänningar gåendes mot mig, de pratar engelska. Möjligtvis turister, dock så verkar en vara insatt. Den ene gör en svepande grandios gest med handen över Medborgarplatsen och hela Söder och säger:
”This is Soeder.”
Den andra vännen säger då i en artig och upplysande ton:
”Yeah, a lot of gay people here.”

Jag går förbi och bara myser för mig själv. Jag avancerar nu upp i den berömda Götgatsbacken, några ungdomar glider omkring. Dom har tydligen inte förstått att helgen är över utan ska promt festa idag också. Plötsligt flyter det fram en mycket vacker ung kvinna. Hon går mot mig, svart hår och rött läppstift. Försöker möta hennes blick, dock förgäves. Det är bara på Söder som man kan beskåda en heterosexuell HBT:are.

Vidare upp i backen ligger en spya här, en pizza där. Ett par proffs står utanför någon obskyr krog och röker. De pretentiösa paren strömmar förbi, arm i arm. De där paren som köpte sig en lya på Söder för att det var så hippt. Dom platsar inte in utan ser mest bortkomna och rädda ut. Maken till skräp och förfall har jag aldrig sett som på denna gata. Jag försöker komma underfund med om det är en gågata eller inte. Folk går visserligen mitt i gatan, men det gör ju dom överallt på söder. Allra helst barfota.

Nere vid Slussen så står det ett sällskap turister och tittar i en karta och sneglar upp mot Götgatan. Det ser bortkommna ut. För ett ögonblick är jag på väg fram för att avråda dom att ta ett steg till i sydlig riktning. Dom börjar dock gå uppför backen, jag fortsätter vidare åt andra hållet ned mot Gamla Stan.

Ute på bron till Gamla Stan är det riktigt kallt. Dock inte för den trettioåriga mannen i öppen jacka som tittar på måsarna och skrattar för sig själv. Jag fortsätter skakandes på huvudet, ett gäng huttrandes japaner går förbi mig. Varför?

På några hundra meters avstånd ser jag tre män som beter sig udda. Jag är beredd på det slagsmål som oundvikligen måste komma när man ger sig ikast med att besöka jonglörerna och gycklarna på Södermalm. När dom är ett tiotal meter ifrån mig så visar det sig att den ena av männen är en kvinna. Nej förresten, fel igen. Det var alla tre män, alla pratar franska. Tre franska gays.

”Yeah, a lot of gay people here”, tänkte jag för mig själv och hoppade på bussen hem.